Tom…

Känner mig så tom. Hålet växer sig bara större. Letar febrilt efter ett ljus, efter något som gör mig glad.

Önskar så att jag bara kunde rycka på axlarna och säga ”det blir nog bättre snart”, önskar jag va en av dom som inte kände som om hela jorden hängde på ens rygg och som att minsta  motvind välter omkull en. Jag önskar så jävla mycket att jag kunde älska mig själv. För när inte jag gör det hur fan ska då någon annan kunna göra det? Så länge jag tror att jag inte är värd att älskar så kommer jag inte kunna släppa in någon i mitt hjärta. Ännu mindre i min själ.

Önskar att jag var någon annan. Någon som var lycklig. Någon som kunde hantera allt och som levde livet med njutning.

Jag är så förvirrad. Vet fan inte vem jag är längre. Men den jag är nu är verkligen inte den jag vill vara. Den jag tror att jag är… När man känner allting så starkt som jag gör början man tvivla på vilka kännslor som är äkta och vilka som bara är en reaktion på en handling eller avspegling av andras kännslor och tankar. Ingen velar som jag. Jag är bara stark korta stunder när jag verkligen verkligen måste.  Men jag vill inte behöva vara stark och slåss längre. Det räcker nu. Jag vill bara kunna njuta av livet och må bra. Älska mig själv och bli älskad av andra. Eller snarare sagt tillåta mig själv att bli älskad av andra.

Just nu tinar jag bara bort. Går runt som en zombie och försöker att bara andas och le när folk tittar på mig eller tilltalar mig. Men innombords är jag trasig. Och jag hittar inget lim. Bara trasiga bitar som inte vill sitta ihop..

Ibland drömmer jag om att vara drastisk och ge upp min fina lägenhet i sthlm och bara dra. Ta med mig råttorna och fixa ett hus någonstanns i sverige och skaffa häst och 2 kor som jag kan få färsk mjölk ifrån till teet. Skaffa en hund som jag kan krama på när mörkret lägger sig runt mina ögon. Ha en stor flygel där jag kan sitta och spela hela kvällarna sammtidigt som brasan sprakar och hunden vilar i soffan och njuter. Och i ett hus på gården skulle älskade syster bo och hon skulle må bra. Inge mera tvång och ingen mer ångest. Ingen av oss skulle gå på medecin och vi skulle ha varandra. Jag skulle skriva böcker som sålde bra och tjäna bra med pengar och syrran skulle designa kläder och på kvällarna skulle hon sitta och läsa sina manga böcker och lyssna på när jag spelar. På vintrarna skulle vi fly sverige och åka till Japan och sen någonstanns där det är varmt och sen komma tillbaka hem när värmen kryper på igen. Tänk va underbart det skulle vara! Jag kanske t.o.m. skulle hitta en man som är bra för mig och vi skulle älska varandra i vått och torrt.

Tur att man kan drömma iaf…