Svårt att hålla tankarna på plats just nu. Har gått av Lyrica helt (eftersom jag vart så jävla avtrubbad av skiten) och börjat med ny medecin. Har alltid varit lite skeptisk till att käka piller mot allt vad man nu lider av och sa nyligen att ”jag tänker fan inte gå på medecin resten av mitt liv” men efter allt som har hänt senaste veckorna känns det helt ärligt som om jag skiter fullständigt i om jag måste proppa i mig kemiska ämnen för att funka, bara jag mår bra. Jag har spenderat så jävla mycket tid med att må skit och det måste bli en ändring. Snart finns inget huvud kvar att banka i väggen.
Vet fortfarande inte vad jag vill göra med mitt liv men eftersom jag älskar att rita så tänkte jag försöka genomföra mina planer att så småning om börja tattuera eller hitta andra jobb som är kreativa. Huvudsaken är att jag lever och försöker blicka framåt. Jag har gjort mycket fel i mitt liv. Tagit fel beslut, sagt fel saker vid fel tidpunkter, valt fel saker att focusera på, men jag kan inte ha ångest över det som varit, jag måste focusera på att ta rätt beslut i framtiden istället. Eller iaf försöka och sen lära mig av mina misstag. Som dom sa i någon b serie förut, ”In this life, we can never go back, only move forward”.
Jag har aldrig behandlat någon människa så illa som jag behandlat mig själv och det måste sluta nu. Om inte jag älskar mig själv kan jag inte ta emot äkta kärlek från någon annan heller. Jag om någon måste ju vara på min sida. Så från och med idag ska jag älska mig själv. Hela mig.
Kommer förmodligen inte kunna skriva på ett tag av privata anledningar. Kommer vara borta ett tag. Men ikväll ska jag iaf gå och titta på när Fredrik spelar på Anchor Ska bli kärlek, va så länge sen.
Har hänt massor med saker senaste veckan men för att summera allt så kan man säga som någon annan sa en gång ”the botten is nådd” men det är förmodligen bara bra. Nu kanske det blir annorlunda. Jag har iaf fått lite nya insikter om mig själv och varför jag har vissa beteenden inpräntade i hjärnan. Nu är det bara att börja jobba på det. Tror inte jag går tillbaka till jobbet som personlig assistent. Tror jag ska satsa på tattuerandet. Vinna eller försvinna är det inte så? Nej skämt å sido men jag tror faktiskt att det krävs att jag lägger ner en hel del tid om det verkligen är rätt jobb för mig.
Ikväll vart jag medsläpad till Medusa för första gången på 100 år. Jag har hört rykten om att det ska vara ett fjortis hak med rock musik men det jag stötte på innanför dörrarna var mycket värre än så. Musiken har jag förvisso inget att klaga på men det skar till i min ömma själ att se alla brats förklädda till rockers. Människor som skulle trycka upp ”Rocker” i glitter på sin svarta 6000 kronors t-shirt och kalla sig för hårdrockare för att det är inne att vara arg just nu. ”Pop är så 2005″. Snälla skjut mig…. Jag säger inte att det bara hänger fake rockers där men den större delen av skaran hörde hemma på spy bar. Jag skrattade så tårarna rann när jag såg ena bartenderns t-shirt med trycket ”Brat killer”. Poäng till honom som har den när han är omringad av fienden. Vi placerade oss på ”balkongen” med överblick över baren av ren förvirring, där fick vi bevittna det sjukaste jag sett sedan filmen ”Ett hål i mitt hjärta” (som jag skamligt nog betalat för att se på bio haha). Två bimbos som står vid baren börjar våldsamt åla sig i vad som säkert skulle föreställa en parningsritual för att attrahera hanar. Det var som att se någon dålig parodi på Paris Hilton på en ”rock” klubb. Vi skrattade och grät och drack mer öl för att stärka kännslan att allt bara var en mardröm som snart skulle vara över. Dom två flickorna fortsatte sina krampaktiga rörelsemönster och jag tror att en del killar nog skulle legat med dom av ren chock. Jag tänker iaf aldrig mer sätta min fot på detta helvettes hak. Dom hade inte ens billig öl…
Vaknade upp idag skakig och lite trött men annars vid god vigör (eller vafan det heter) men efter att ha pratat med min morfar som fortfarande beter sig som en sur gammal gubbe som aldrig ger sig så vart jag irriterad. Orkar dock inte bråka eftersom han vägrar lyssna och bara vill vara sur och ha rätt så jag skiter i allt som har med vårat bråk att göra och håller god min dom gånger jag måste träffa honom så mamma inte blir ledsen. Det är ju så fruktansvärt viktigt för henne att alla ska älska varandra i familjen. Själv skiter jag i vilket nu eftersom man faktiskt kan välja vilka i familjen man vill vara nära. Med vissa undantag såklart…
Måste hitta på nått nu så jag slutar vara en bitterfitta till kvällen….
Jag kan helt ärligt säga att jag förstår att folk tar livet av sig. Dom har säkerligen sökt hjälp miljoner gånger och blivit ratade för att dom inte har sprungit runt med en kniv på stan. Försökte ringa åt en vän som är suicidal och fick ingen respons alls när jag pratade om att lägga in henne. ”Så hon räknas inte som en fara för sig själv om hon upprepade gånger hotat med att ta livet av sig?” ”Nej det räcker oftast inte att man bara har pratat om det.” Fan va skumt att sverige har så hög självmords statistik. Jätte konstigt! Om man inte var galen innan så blir man ju det tillslut.
Men det är klart. Nu när blåmesarna styr är det väl bara bra om dom svaga offar sig själva, då behöver vi ju inte smutsa ner våra händer och faktiskt ta hand om dom som behöver hjälp. Vi borde ta bort psykiatrin helt och låta naturen ha sin gilla gång!
Det är svårt att vara arg på någon när man inte får. Det är svårt att hjälpa någon som inte vill bli hjälp. Det är lätt att dyka ner i mörkret och vägra komma ut. Det är så många saker jag vill säga dig som jag inte vågar, skuld och rädsla är i vägen för att jag ska kunna vara 100% ärlig med dig. Det är så synd att det ska vara såhär. Jag kan inte göra mer. Jag vet vad du vill men jag kan inte ge dig det. Ingen annan kan göra dig lycklig. Det fanns någon cheesy film förr i tiden där dom sa ”om du älskar någon, släpp den fri”. Jag vill vara fri. Fri från din ångest. Men du har ingen annan än mig. Hur långt jag än springer finns du där i mina tankar. Dina ord som knivar i min sida. Som ett sår som vägrar läka. Jag vill skrika och slå, vara elak och försvinna från ditt liv för evigt. Men du är bara människa. Alla människor gör fel. Hur ska jag kunna lämna dig? Jag får fortsätta trampa vatten. Och försöka ha mitt liv samtidigt. Försöka att vara lycklig utan skuld. För varje ont ord jag tänker om dig kommer ett kilo skuld på min axlar… Förlåt…
Snart drar jag till öland och försöker fundera igenom vad jag vill och varför. Ska bli skönt att få en mini semester med Milla, pontus (som har bilvit jätte stor!) och hästar. Få bo själv ett tag i en liten stuga och bara vara. Öva på att tattuera och njuta av sommaren. Jag växer, jag klarar mer nu. Det finns hopp även för mig!
Igår kom jag på min nya livs filosofi. Jag ska dyrka the dude (från the big lebowski filmen!). Han är helt underbar. Glider runt i sin morgonrock och sina flip flopp och bara njuter av livet. Jag kanske inte ska bowla så mycket men jag har mitt ritbock och så ska ju Mackan börja lära mig spela gitarr.
Håll tummarna nu för jag kanske kan få jobba i stall när jag kommer till öland om jag har jävla tur (det ska jag såklart ha) och jag vill verkligen jobba där.
Måste bara skriva ett inlägg helt och hållet dedikerat (fan stavas det verkligen så?) till min underbara fru, Katrin. Hon bakar, städar, lagar mat, ger en komplimanger och kärlek och dessutom förstår hon en bättre än vad man tror. Som idag t.ex. när jag kom hem från psykopaten (läs psykologen) och va helt förstörd och tänkte stänga in mig på rummet och bryta ihop så fångade hon mig och fick mig att bryta ihop med henne istället (vilket är sälsynt för jag hatar att gråta framför andra). Sen fick hon mig dessutom att känna mig bättre vilket jag inte trodde var möjligt just nu.
För första gången i mitt liv hade jag en plan. Jag visste vad jag skulle göra och hur jag skulle ta mig dit jag ville. Varför är jag förvånad att det gick åt helvette? Jag har en plan B men den S U G E R! Jag blir så jävla less. Murphys jävla law… Om det kan gå fel så gör det tamejfan det.
Ilskan är där igen. Ilskan och frustrationen. Jag trodde verkligen jag grävt ner den för alltid men som vanligt hoppar saker upp och biter mig i arslet. Aja jag har iaf inte börjat ha sönder saker igen. Ska inte låta ilskan kontrolera mig. Jag är bättre än så. Inte ens när folk förtjänar skit ska jag ge dom det. Jag ska höjja mig över den nivån och hitta mitt ”varma ställe”. Det blir bra. Man är så liten i den stora rymden. Ingenting spelar någon roll. Andas….
En positiv sak har jag faktiskt också! Det är inte så många veckor kvar tills jag flyttar ifrån stockholm! Så jävla underbart! Visserligen inte på det sättet jag ville men vafan man får ta det man får.
Ska bli kärlek, va så länge sen.
